när jag var liten bodde vi hela familjen i brottby där jag bor nu också...
men sen när jag fyllde typ 1-2 vet inte riktigt skildes mina föreldrar vilket jag inte tyckte va så jobbigt för jag var så liten. men jag har tre syskon som säkert tyckte det men iaf, vi bodde varannan vecka hos mamma och pappa.
när jg fyllde 6 så börja fatta allting asså på riktigt då börja ajg göra saker själv eller va man ska säga ...
det var mycket bråk mellan mina två storesystrar men min brorsa han verka inte bry sig medans jag sprang in i rummet och höll för öronen min brorsa var inte så kännslosam av sig han var en jävla retsticka men han var bäst endå... ingen mådde bra av allt bråk i huset/ husen. men vi gick vidare och glömde varenda bråk som var dagligen men dom kom ju bara varje dag endå så det spela inte så stor roll.
min ena syster mådde välldigt dåligt och hon fick bo på ett behandlings vill inte medela mer en så....
min andra syster mådde inte heller så bra men hon klara av vardagen endå..
min brorsa levde dagen som den kom varje dag och var ofta glad förutom tvångtankarna men han var väll glad eller vad man ska säga.
jag tänkte på allt som hänt varge kväll och ajg minns att jag var livrädd för döden ajg ville inte sova för jg var rädd att inte vackna men jag sov alltid med mamma när jag var yngre så det gjorde saken mycket bättre...
jag sakna min syster väldigt mycket och ajg tänkte mycket på henne.
men mamma sa varje dag att hon hadde det bra och det var ju sant.
jag blev äldre min syster kom hem... men min äldsa syster bodde hos mamma och min andra syster hos pappa.
jag började umngås med kompisar på kvälarna och en dag så testade jag att röka och jag fick panikångest och sprang hem till mamma och grät som en liten bäbis hon tröstade mig och sa att det var bra att jag sa till då var jag ungefär 10 år ? jag minns inte vilka år allting hände men jag minns allt...
nu e jag 13 år ch bor med min mamma .. jag e nästan alldrig hos pappa och har inget specielt skäl till det men jag saknar honom varje dag jag brukar åka dit ibland men jag har alla vänner här och jag har så nära till skolan så det e lämpligast att bo hos mamma.
min brorsa flyttade till norge för en vecka sen för han orkade inte stockholm längre så han flytta till två av sina vänner i norge, min äldsta syster bor i värmland med sin pojkvän och min andra syster bor kvar hos pappa och jobbar med svårt sjuka barn.
jag går i skolan och är med kompisar det e min vardag :/
jag har gått i samma skola alla år och ärligtalat jag orkar inte den längre bara dryga omogna elever och lärarna har sina favoriter och självklart är man inte nån av dom haha...
nej men inte för jag e nån bråkstacke bra att jag har tappat lusten hellt nu orkar inte bry mig om betyg ocg framtid tänker nuet typ...
gör flera utrednignar varenda jävla vecka skit jobbigt.
får ingen jävla hjälp i skolan den suger vill bara börja om i ny skola nya vänner nytt med allt men det går inte i nuläget pågrund av alla utredningar + att man vill ju inte lämmna sina allra bästa vänner men ibland mste man tänka mer på sig själv och tänka vad som e bäst för sig själv "

jag ville bara få ut mig det här!